Rapport från sjukhuset

Nu ligger jag altså på sjukhuset. Matte tyckte det var nog skit för denna gång, så vi tog turen till dåktårn. Efter att ha kollat lite på mig, tog han fram nån liten pinne. Tenkte jag kunne tugga lite på den, men nejdå. Den pervon körde pinnen rakt upp i rumpan på mig. JJIIIHAUUUU!! £$#¤}@£@~
Uansett, nu har jag fått antibiotika og ligger med mat rakt inn i blodet. Hoppast Husse och Matte kommer på besök snart..

Svineinfluensa..

Uff, vad är det nu för skit jag fått med mej från Sverige? Lös i magen är bara förnamnet, inatt sprutmålade jag väggen..... så det blev fullt pådrag klockan 04.10. Husse å Matte får skylla sig själva när de inte vaknar när jag säger till...

Nosen är varm och jag är slö, så jag har nog feber också. Sen får jag iof ekstra god mat, men den har de förpestat med Zoolac för att stabilisera magen. Och medisin smakar skit! Och skit fixar jag själv...

Jakt och Tjuv- jakt?..?..!?!

Då var jag Norrbagge igen då. Det är lite jobbigt, för det är många stolpar och buskar som måste markeras på nytt. Har haft det himla mysigt dom här veckorna med Wille. Det är så praktiskt å vara två, för det finns alltid någon där att ta sumo-grepp på eller bita i örat.
eller bara vanlig attack som Shilaz demonstrerer...

I helgen kom Matte och Husse upp för att hämta mej. Och eftersom älgjaktsveckan äntligen är över så var det "ledigt" , och jag fick jaga igen! Vi drog ut på Söndagen, stor Husse släppte Wille på rådjur och vi drog på ett annat ställe för å hitta fågel.

Vi började gå i lite tätare tallskog. Jag kände direkt att det var rätt ställe. Fyttikattan vad det luktade, överallt. Matte hade aldrig sett mej sånn. Nästan två timmar i fint jämt driv. Matte började t.o.m nästan mumla om att jag började gå lite stort. Men när jag tar ut steget så går det ju fort, och långt! Jag gjorde 3-4 starka markeringar innan jag åter igen fastnade, denna gång vid en rotvälta. Men den fegskit til Orre hade lämnat backen och satt i trädet ovanför mej. Orren lättade och försvann bakom ryggen på mej.

En stund senare hände samma sak. Stark markering bland ett par stora yviga granar. Men denna gången var det minst 3 stykken av Orrar. Trynet mitt var dock så hårt trygt mot backen så jag såg inte fjäder av dem heller. Efter detta var jag trött. Men självklart så skulle dom surra till det å gå vilse..................igen.... men tillslut så kom vi ut på en grusväg och Stor-Husse hämtade oss med bilen.

Wille hade haft något på spåren men Stor-Husse var inte säker på om det var rätt sorts klövvilt. Så han skulle släppas en liten sväng till. Matte släppte Wille medans Stor-Husse stog på pass med pejlen. Wille voffade lite i några gamla spår innan han vämde tillbaka mot vägen. Plötsligt så ser stor Husse på gps-pejlen hur Wille i stor fart försvinner åt fel håll på vägen, och kontakten bryts. Han tror då att Matte plockan upp honom med bilen och beger sig ner mot vägen.

Matte däremot tror att Stor-Husse kopplat Wille i skogen. När Matte några minuter senare plockar upp Stor-Husse med bilen så har varken hon eller Stor-Husse Wille?? Och då blir det action !!!! Har någon idiot tagit Wille?

Matte trycker gasen i botten och jakten efter Wille är igång! De ser på gpsén att de har kontakt med honom igen, och tar in några meter. Efter ca 2,5 km är de nära, och där på den lilla grusvägen till jaktstugan kommer han till synes oberörd gåendes. Nu tror Stor-Husse att tjuvarna har ångrat sig och kastat av Wille, men befinner sig vid jaktstugan. Så Stor-Husse løper in grusvägen medan Matte blockerar det andra infarten över den gamla, farliga och ruttna bron med bilen, och löper in den vägen.

Men det var tomt på tunet och Stor-Husse och Matte beger sig mycket förvirrade hemåt och undrar vad som egentligen hade hänt. Det var ju omöjligt att taxen kunde löpa så fort och långt på så kort tid. Och varför skulle han skena i toppfart längs en väg i 2,5 km utan anledning... Sånt gör inte Wille. Den lilla latmasken.

Hemma fick gpsén göra nytta för sig. Spåret på Pc´n visade alla mottagna signaler med tidspunkt och kanske finns det en annan förklaring. Det skall då vara att gps´n gjorde ett triks och lurade Stor-Husse.....

Men det blir en hemlighet som Wille kanske berättar för mej nästa gång vi ses...

På besök i Helvete

Ja, i helgen var vi där. I helvetet. Men det var inte så värst illa egentligen... Jag och Matte Anki åkte från Sverige för att träna på fjället. Vi hämtade upp Matte i Hamar och fortsatte sedan upp till Helvete i Espedalen. På Lördagen kunde man förresten fort tro man hamnat i helvetet. Det snöade på tvärs och riporna hade tagit en charter till syden för länge sen. Det var tur vi hade vinterdäck på bilen asså!På lördagen blev det släpp på fjället. Jag fick första släpp med en jämnårig tjej. Vi kunde inte helt låta bli att leka, men det gick hyfsat bra ändå. Jag hade helt klart gjort framsteg från förra gången vi var på fjället. Det var mer tryck i mej nu och mer kontinutet i söket. Men det blir fort tråkigt när det inte luktar så mycket som en liten fis av en fågel. Ingen vits å kuta runt när det inte finns nåt där, då leker jag hellre! Det dåliga vädret gjorde mej ingenting, så när de andra efter en par timmar vände tillbaka mot bilen så fortsatte jag och en Gordon som heter Teddi lite mer. Det var himla kul! Jag stortrivdes i den höga tunga ljungen. Men det blev en riktig lång dag i ovädret eftersom människorna gick vilse. GPSén var slut på batteri och när de inte har en vanlig karta och är snurrig i huvudet så går det inte bra. Till slut hittade vi tilllbaka till bilen efter att ha ringt efter hjälp. Men jag och Teddi var glad =)

På Söndagen var vi ganska så nöjda och eftersom vi hade så långt hem så var vi bara ute en par timmar. Något bättre väder men inte så mycket mer än småfåglar denna dagen heller. Vi såg väl en par-tre ripor och några få orrar på hela helgen.
Med på turen fanns också en fågelintresserad terrier vid namnet Terri. Trots sitt lilla format var det en tuff och seg liten krabat som tog seig fram i den höga vegetationen.

En film från helgen finns här: *http://www.youtube.com/user/Blackbessangel#play/uploads*

Tack till Skumringen och Black Beauty kennel för en bra helg trots tufft väder!

Det här är jag !

Jag föddes den 12 juni 2008 hos Arefjells kennel på Gjerdrum. Min Mamma heter Såknahåggans É Tuva och min Pappa Rastebergets Ciko.
Mamma- Såknahåggans É Tuva
(Foto: Arefjells kennel)Pappa- Rastebergets Ciko. Här ser man vart jag fått mina muskler ifrån..
(Foto: Matte kommer inte ihåg vart hon tjuvade det...)

Her kan du se min stamtavla, klicka för att få den stor.

Vi var 7 stycken i kullen (4 hanar och 3 honor) men en hona klarade sig inte. Av de sex överlevande i kullen var jag den överlägset hungrigaste och den med lägst BMI. Jag kan väl också tillägga att jag var den aktivaste lilla valpen.

Vi i kullen var til färgen väldigt lika så i början var det svårt att se skillnad på oss. Men jag hade en litet vitt kors på bröstet och därför gick jag under smeknamnet "Jesus". Idag är korset som tur är borta sedan länge, och jag har fått ett lite kulare namn. Tack för det Husse å Matte. Jag fick heta Taz eftersom de tyckte jag påminde om den galna seriefiguren från Australien, den Tazmanska djävulen. Tack igen Husse å Matte....

Men visst kan jag förtjäna mitt namn. Inne är jag snäll som ett lamm, men utomhus har jag mycket energi att ge. En par-tre timmar på träningstur med Matte och Husse är det bästa jag vet!

Här följer några bilder på mej: