Det var omkring 40 unghundar på träffen. Jag och Matte bodde på "Gordo Castle". Det var väl inget slott direkt, men en femstjärnig koja med stor charm. Fredag och Lördag gick vi med instruktör, och på Söndagen var det final. I finalen fick 18 hundar som blev utplockade tävla om å bli årets talang i Topp Treff Sør 2009.
Vi gick i grupper och släpptes i par. Här lyssnar vi på instruktören innan vi går iväg.

På fredagen fick vi vinstlotten. Dels hamnade jag i parti där instruktören var min uppfödare. Men framförallt så var vi dem som fick se flest ryper! 45 stycken på en dag var helt ok. Det var så kul att det slog helt ko-ko i huvudet på samtliga av oss. Det var inte så lätta luktförhållanden så det blev bara stökk. Och én efter én låg vi som en torped efter pippin påväg mot horisonten....
På Lördagen skojjar jag inte när jag säger att det var kallt! Fyttirackarn! Det regnade på tvärs och jag frös. Motivationen att leta pippi var minus tusen. Och jag fick inte direkt mer lust när vi inte såg skymten av en enda rypa. Jag fick två släpp innan vi äntligen gav oss för att äta lunch inne.
Vått och kallt. Tur att jag fått mej en värmeväst.
En regning dag föredrar jag detta...
På Söndagen däremot fick vi en otroligt fin dag, och jaktlusten var tillbaka. En 15-20 ryper var allt, men åtminstonde luktade det fågel. Vi fick feedback från instruktørerna att jag var en typisk unghund. En smula omogen ja.... och Av- och På. Det som ska till är att jag ska vakna..!??När jag var på så var jag duktig och hade ett fint stort driv. Jag söker inte så stort och var lite rädd å mista kontakten med Matte. Men fler turer på fjället ska göra susen...
Här ligger jag till höger, och min söta helsyster Petra står till vänster. Var kul att träffa släkten. Min mamma Tuva, halvsyster Frøya och halvbror Amigo var också där.
Jag följde noga med när de andra hundarna jobbade.


De 10 finalisterna. Längst ner till höger sitter vinnaren Odin. Han hade fattat detta och gjenomförde en komplett situation. Sen så var han den som lyssnade bäst på sin husse också...

Varning Wille! Om du ser en sån här typ i skogen. ..Lägg bena på ryggen å LÖP, - Åt andra hållet!!!
Här snackar Åge till en del av gänget. Husse lyssnar noga.
....fågelintresset testas....
..och det var det inget fel på. Ser ut som ögonen ska ploppa ut på en å annan av oss.
Sen fikk vi pröva oss. Första gången gick vi två hundar samtidigt. Han typen jag gick ihop med blev stel som en pinne direkt. Jag fattade inte helt varfør...? Det är väl bara å gå och ta´n? Att ta stånd på lukt hade jag inte helt fattat vitsen med. Men efter en privatlektion gick det bättre. Här ligger jag i stånd på en gömd duva.
..och här ligger jag lugnt kvar när den sticker av 1 meter framför mej.
Nästa dag var det en dag ut i den Svenska skogen. Vi gick i grupper och fick byta på å bli släppta. I starten var det inte ett tecken till fågel. Jag gick lite kort, var lite rädd å komma för långt bort från Matte. Men bättre det än å skena åt ett håll i två timmar. (Bara så du vet Wille.)
Här är det gjenomgång av instruktören.
Lite väntan blev det. Passar här på å busa med Husse och Hawkeye. (Som kunde det här med skogsfågeljakt och blev helgens bästa hund.)
Jag går med jämna mellanrum innom Matte och kollar läget. Men presis när tiden är slut och Matte visslar in mej första gången så hittar jag något intressant. Matte får beskjed om att det säkert är tomt, så jag kan få utreda färdigt innan jag kallas in igen. Men presis då hittar jeg ett kull med Orrar! Matte var inte på hugget och utom synhåll bakom en par stora granar, så då tog jag saken i egna händer. =D


Dom snakkade så otydligt att det gick inte å höra vad dom sa. De luktade konstigt, stog bara å glodde på mej, och var milt sagt påklädd för att klara nästa istid! Inte konstigt att man blev skakig i benen. Skumma typer.
Sen badade jag såklart. Och försökte att simma ikapp en and.
Nähä, är inte det här vår båt!?
Is-Björn hade jag med mej.
Matte tycker i alla fall det är skitkul å fotografera mej, så det blir endel bilder. Jag han inte helt få fram "posen" på denna...